6. jan, 2018

I några dagar har vi nu provat på det nya året 2018.
Den här vintern verkar det som norra Sverige har roffat åt sig all snö och dessutom i stora mängder. Här är gräsmattorna gröna och frodiga nästan som på sommaren det är bara maskrosorna som saknas.
Däremot har regnet fortsatt strila i närmast oändliga mängder. Just nu har vi från SMHI fått en klass 1-varning för höga vattenflöden i bland annat Svartån.
Sjön Sommen har en lägsta vattennivå vilken den inte får underskrida. För bara några månader sedan tangerades den lägsta vattennivån men efter allt regn under hösten har nu Sommen bara 30 centimeter från att nå den högsta vattennivån.
I helgen är det kalkonmiddag en årlig begivenhet som normalt brukar infalla mellan jul och nyår men som den här gången, på grund av de inbjudnas spridning över vårt avlånga land blev förpassat till det nya året.
Åtta kilo kalkon har hustrun inhandlat till femton inbjudna gäster så det blir knappast någon som behöver gå hungrig från bordet. Snarare befarar jag att vi kommer att få äta kalkon fram till att den första tussilagon visar sig i dikesrenen.
Det finns inte mycket som just nu går upp mot kalkon med potatis och gräddsås efter att ha inmundigat julmaten under en tid.
För min del är det ändå inte kalkonen som är det mest eftertraktade den här dagen utan efterrätten – chokladpudding.
Som vanligt är det tanken på vikten som möjligen kan sätta käppar i hjulen annars finns det nog inte något som sätter stopp för njutningen av den eftertraktade efterrätten. Det vattnas i munnen bara jag tänker på chokladpudding och jag kan känna den underbara brytningen som uppstår när grädden och chokladen blandar sig i munnen. Man blir även lite nostalgisk och minns barndomens söndagar då det ibland bjöds på chokladpudding.
Nu tänker vän av ordning att han är ju helt tokig i efterrätter – men inget kan vara mer fel för det är bara vid den här tiden på året som jag äter efterrätt och då bara risalamalta och chokladpudding.
I vår familj är det hustrun som är den stora efterrättsälskaren. Hon är känd i bekantskapskretsen som den som gärna äter dubbla efterrätter när tillfälle ges.
God fortsättning på det nya året.

29. dec, 2017

Så blev det nyår och naturligtvis gläds jag när ett nytt år inträder även om det så här på äldre dar skulle kunna gå något långsammare och då framförallt på sommaren.
Listan till STA:s frölista (Sällskapet Trädgårdsamatörena) är redan genomgången och nu är det bara att beställa fröerna. Fröer som inhandlats under hösten och vintern från andra håll i både Sverige och USA och som legat i undangömda i skåpen kan nu plockas fram för att studeras ingående så att de små fröerna ska få den bästa start i livet som det går att uppbringa.
När det gäller minnen från det gångna året så är det ett minne som totalt har överskuggat alla övriga – torkan. Redan tidigt på försommaren kom alarmerande uppgifter om hur grundvattennivåerna var extremt låga. Sjöarna torkade nästan bort på vissa platser i södra Sverige.
Jag har skaffat några djurskrämmor där en radio med hjälp av en rörelsedetektor slås på så snart jag eller något djur är i närheten. Jag tror de är ganska effektiva då jag många gånger i sommar fått hjärtat i halsgropen när de slår på. Oavsett vilken tid på dygnet jag var ute i trädgården så hördes alltid torka, torka och åter torka i den inbyggda radion. Eftersom vår trädgård ligger på en ö i kustbandet av norra Småland så är det där normalt ganska torrt då regnet oftast slutar att falla någon halvmil in i landet.
Att ha en trädgård där torkan normalt är ett problem visade sig 2017 vara nästan oöverstigligt. Att vattna när vi i juli på tre veckor inte fått en enda regndroppe var svårt även om vi, i vår källa, verkade ha hur mycket vatten som helst så är övriga boende på ön oroliga. När natten var som mörkast smög jag därför ut med vattenkannan och i skydd av mörkret och den nattliga dimman dansade jag runt likt en älva och vattnade de mest akuta växterna så att de skulle ha en möjlighet att överleva torkan. När sommaren började gå mot höst visade det sig att de flesta växter ändå klarat den torra sommaren.
Efter att under hösten ha satsat både pengar och möda på att bygga en tank under altanen till huset började regnet strila allt häftigare. Trots att det bara är en liten del av hängrännorna som ännu är kopplade till tanken blev den ganska snart full. Detta innebär att jag nästa vår kan starta med 4200 liter regnvatten i magasinet. Nu när vi är i slutet av december har det regnat nästan oavbrutet sedan början av hösten så frågan är om man kommer att behöva vattna nästa år. Om torkan skulle slå till igen så har grannen bytt ut sin toatank och kommer att använda den gamla tanken till att samla regnvatten i och då kanske jag kan köpa gödslat regnvatten av honom. Skämt åsido han hade en spolbil ute som rengjorde tanken som är på 3000 liter.
På SMHI:s hemsida Grundvatten.nu kan man se hur det står till med grundvattennivåerna som nu i slutet av december är helt återställda vid vårt sommarhus. Även i sjöarna börjar vattenstånden bli normalt.
Kommer det bara lite snö innan vintern är slut och våren tar vid så kan vi nog med tillförsikt se fram mot ett nytt trädgårdsår.
PS. Bilden från sommarhuset är från 2010 om någon skulle undra.

Med detta vill vi önska alla ett riktigt Gott Nytt År!

23. dec, 2017

Vikten, vikten ett världsproblem när julen närmar sig och kassarna från ICA är så fullproppade och tunga att bilen går på fälgarna på hemvägen från affären. Jag nämnde en del om vikten i förra inslaget och det blir knappast bättre nu när julen är här!!
När det gäller vikten finns det ändå en viss stolthet då jag förra våren lyckades gå ner i det närmaste 10 kilo på bara några månader. För att vara riktigt ärlig så fick jag draghjälp av en dietist på vårdcentralen som manade till ett något mindre intag av bacon och falukorv. En ganska långdragen förkylning som varade ända in på vårdagarna var också till en ofantligt stor hjälp för att inte ringarna runt magen skulle nå oanade proportioner.
När det kommer till sommaren har jag oftast inga större problem med vikten då jag springer runt i trädgården och bär på växter och jordsäckar, men det är runt juletid som problemen uppstår. Det är köttbullar, Jansson, prinskorv, revbensspjäll, sylta, skinka och alldeles för mycket annat som slinker ner. Jag hade så när glömt risalamalta, en favorit sedan barnsben som är enastående gott och kan intas i hur stora mängder som helst om man bortser från vikten. Och vem kan tänka på vikten när min syster Gun från Åtvidaberg gör en risalamalta som får smaklökarna i munnen att formligen explodera av vällust och lättja.
Eftersom jag ser fram mot dansen kring granen och vad den har för positiv inverkan på bilringarna så gick det i år i stöpet då hustrun skickat efter ett tåg som sitter i julgranen och åker runt runt, så nu är dansen på julaftonen inställd. Vi kommer att sitta på var sin stol och titta på tåget som rör sig i cirklar runt granen. Kalorierna som skulle ha rasat vid julaftonskvällens snurrandet kring granen har övertagits av ett visslande och frustande tåg!
Med detta vill jag önska alla en riktigt
God Jul!

16. dec, 2017

När december är som mörkast inträder vår årliga stöp och karamellkokarkväll och idag är det dags. Vänner kommer från när och fjärran för att njuta ett glas vin och lite god mat. Nu kanske det inte är vinet och maten som är det huvudsakliga utan det är snarare gemenskapen och allt pyssel som sker varje år när den här dagen infaller. I köket kokas brända mandlar och knäck medan det i källaren är uppdukat för diverse julpyssel och ljusstöpning. Julpyssel kan vara tomtar i alla regnbågens färger eller julstjärnor, hjärtan och inte minst glädje. Smällkarameller gjorda på exakt samma sätt som när jag själv var barn. Möjligen med den skillnad att det bröstsocker som på 1950-talet placerades i smällkaramellen och var eftertraktat av oss barn vid julgransplundringen lyser med sin frånvaro. Marsipanfigurer är också ett av inslagen i kvällens aktiviteter. Dessa figurer blir dock oftast ganska obscena och därför långt ifrån de grisar med äpple i munnen och tomtar med röda luvor som det från början var tänkt. Med Metoo-rörelsen i färskt minne kanske vi i år ska överväga att låta marsipanen ligga kvar i kylskåpet för att inte någon ska ta illa upp.

9. dec, 2017

Det är fredagskväll en dryg vecka in i december. Vinden viner kring husknuten och i fönstret kan jag se hur persikoträdets grenar vajar upp och ner i vinden. De löst sittande ljusslingorna rör sig likt eldflugor i den starka vinden. Mörkret vid den här årstiden är väldigt påtagligt och framförallt långvarigt. Kung Bore har varit ganska beskedlig hittills i år och jag följer med stor spänning hur han tänkt sig den närmaste tiden. Förståsigpåare menar att vi kommer att få en snörik och kall vinter, vilket återstår att se. Klara dagar kan man behöva solglasögonen men då under ganska begränsad tid då solen smyger i kanten av trädtopparna och oftast inte når upp så högt att den kan avnjutas. Att kalla det för dag är säkert en överdrift då det oftast i bästa fall kan liknas vid gryningsljus.
Vid den här tiden på året behöver man all motion som går att uppbringa för att inte vågens numera digitala funktioner ska ge upp och låsa sig så att man får kalla på sonen för att få igång den igen. För även i vågen sitter det naturligtvis en liten dator som talar om när lussebullarna blivit för många eller att pepparkaksdegen till lunchen inte var det bästa alternativet när det gäller att hålla vikten i styr. Som tur är närmar sig julen och därmed dansen kring granen som gör att kilona antagligen kommer att rasa.
För att gardera eventuellt frånfälle i juldansen brukar jag gå cirka en timma varje dag. Den timman använder jag oftast till att fundera över kommande projekt i trädgården och eftersom projekten oftast är många är det ett utmärkt sätt att förbereda för våren – även om den just nu känns väldigt avlägsen.